Inte ens tomten är vaken...
Onsdagen den 10 December 2008
Dra åt skogen så sanslöst tidigt det är (gääääääsp!) Gick inte ett dugg bättre med sovandet igår. När jag kom hem så var jag ju tvungen att kolla slutet av Äntligen hemma. Man vet ju aldrig, man kan ju få nya ideér som man kan driva sin sambo till vansinne med... ;) Sen var det ju säsongsfinal av Dr House efter det, och det kan man ju inte missa. När Ior kom hem blev det mysstund i soffan, och jag borde fått tapperhetsmedalj för att jag lyckades hålla mig vaken. Men vad tror ni händer när jag lägger mig i sängen? PLING! John Blund bara vägrade strö sitt magiska pulver i mina ögon! Spelade ingen roll hur mycket jag än bönade och bad, jag kröp på mina bara knän, bönade och badade (?) lite till, men det sket han i den lilla pyjamas-geeken! Ior däremot somnade i princip mitt i en mening. "Prat, prat, prat" och sen det berömda Hoppande-bönan-syndromet. Han smårycker en smuuuula när han somnar... Rätt gulligt faktiskt! Som de mesta med Ior :)
Nu är jag förvisso uppe och på plats på jobbet, men vaken skulle jag inte kalla det direkt. Får reda upp det när jag är tillbaks på ordinarie plats. Vilket nog inte dröjer så länge... Alla element är på max här, men vad spelar det för roll när det drar så sjukt kallt från fönstrerna att de lika gärna kunde stå öppna? Nåväl, fantiserar om en smarrig fruktdrink på nån varm sandstrand så länge så klarar jag mig tills det vankas Rävgift (kaffe...) på Krigspostering Alfa.
På återsnöande!
Lite senare...
Krigspostering Alfa. 54 minuter kvar till avlösning. Hungern river i kroppen. Ligger i bakhåll och spanar efter eventuella inkräktare. Hittills har ingen undkommit mina örnögon (på tal om det så måste jag beställa nya linser. Undrar om man kan få ett "sikt-bidrag" till glasögon av chiiifen??? Eller är det till sånt som lönen ska gå?) Denna postering har mer eller mindre varit mitt hem de senaste månaderna. Många är de kvällar då man spanat ut i mörkret, redo att gå till attack om fienden närmar sig. Har ibland varit svårt att veta exakt vem fienden är, men efter förhör har jag kunnat avskriva de flesta som potentiella infiltratörer och sabotörer.
Ser mig om lite extra. Har en obehaglig känsla i kroppen som inte riktigt går att förklara. Kan det vara början på en krigspsykos? Bestämmer mig för att kontrollera barrikaderna ytterligare en gång. Taggtråden är där den ska. Likaså trampminorna (inte för att jag testade just det området så hiiiimla noga) och de vassa pålarna vid skyttegravarna. Känns bättre efter det. Som om kroppen tillgodogör sig syret jag andas bättre. Lägger mig åter till rätta i mitt kyffe och förbannar den något uppseende färgen. Detta problem måste föras högre upp på prioriteringslistorna. Men om 26 minuter är det inte mitt problem längre. Min vakt har fortlöpt utan några som helst incidenter, och min plan var att det så skulle förbli.
Tiden passerar sakta. Det är tyst runt omkring mig. Det enda som hörs är de avlägsna stridsvagnarnas muller. Plockar snabbt och smidigt ihop min utrustning och kontrollerar att allt är med. Allt är i total ordning, till och med spelkortet med spader Ess som jag har nedstucken i kanten på hjälmen. Ser min avlösning komma och det är dags för den återkommande uppdateringsmötet.
Krigspostering Alfa, over and out!
Snöboll på dig! :)
Dra åt skogen så sanslöst tidigt det är (gääääääsp!) Gick inte ett dugg bättre med sovandet igår. När jag kom hem så var jag ju tvungen att kolla slutet av Äntligen hemma. Man vet ju aldrig, man kan ju få nya ideér som man kan driva sin sambo till vansinne med... ;) Sen var det ju säsongsfinal av Dr House efter det, och det kan man ju inte missa. När Ior kom hem blev det mysstund i soffan, och jag borde fått tapperhetsmedalj för att jag lyckades hålla mig vaken. Men vad tror ni händer när jag lägger mig i sängen? PLING! John Blund bara vägrade strö sitt magiska pulver i mina ögon! Spelade ingen roll hur mycket jag än bönade och bad, jag kröp på mina bara knän, bönade och badade (?) lite till, men det sket han i den lilla pyjamas-geeken! Ior däremot somnade i princip mitt i en mening. "Prat, prat, prat" och sen det berömda Hoppande-bönan-syndromet. Han smårycker en smuuuula när han somnar... Rätt gulligt faktiskt! Som de mesta med Ior :)
Nu är jag förvisso uppe och på plats på jobbet, men vaken skulle jag inte kalla det direkt. Får reda upp det när jag är tillbaks på ordinarie plats. Vilket nog inte dröjer så länge... Alla element är på max här, men vad spelar det för roll när det drar så sjukt kallt från fönstrerna att de lika gärna kunde stå öppna? Nåväl, fantiserar om en smarrig fruktdrink på nån varm sandstrand så länge så klarar jag mig tills det vankas Rävgift (kaffe...) på Krigspostering Alfa.
På återsnöande!
Lite senare...
Krigspostering Alfa. 54 minuter kvar till avlösning. Hungern river i kroppen. Ligger i bakhåll och spanar efter eventuella inkräktare. Hittills har ingen undkommit mina örnögon (på tal om det så måste jag beställa nya linser. Undrar om man kan få ett "sikt-bidrag" till glasögon av chiiifen??? Eller är det till sånt som lönen ska gå?) Denna postering har mer eller mindre varit mitt hem de senaste månaderna. Många är de kvällar då man spanat ut i mörkret, redo att gå till attack om fienden närmar sig. Har ibland varit svårt att veta exakt vem fienden är, men efter förhör har jag kunnat avskriva de flesta som potentiella infiltratörer och sabotörer.
Ser mig om lite extra. Har en obehaglig känsla i kroppen som inte riktigt går att förklara. Kan det vara början på en krigspsykos? Bestämmer mig för att kontrollera barrikaderna ytterligare en gång. Taggtråden är där den ska. Likaså trampminorna (inte för att jag testade just det området så hiiiimla noga) och de vassa pålarna vid skyttegravarna. Känns bättre efter det. Som om kroppen tillgodogör sig syret jag andas bättre. Lägger mig åter till rätta i mitt kyffe och förbannar den något uppseende färgen. Detta problem måste föras högre upp på prioriteringslistorna. Men om 26 minuter är det inte mitt problem längre. Min vakt har fortlöpt utan några som helst incidenter, och min plan var att det så skulle förbli.
Tiden passerar sakta. Det är tyst runt omkring mig. Det enda som hörs är de avlägsna stridsvagnarnas muller. Plockar snabbt och smidigt ihop min utrustning och kontrollerar att allt är med. Allt är i total ordning, till och med spelkortet med spader Ess som jag har nedstucken i kanten på hjälmen. Ser min avlösning komma och det är dags för den återkommande uppdateringsmötet.
Krigspostering Alfa, over and out!
Snöboll på dig! :)
Kommentarer
Trackback
