snöflicka

7 December 2008

Ja, då var det ett tag sen. En annan tillhör ju den, enligt mig (och än så länge i alla fall...) lyckliga lilla skara som inte har en dator på hemmaplan, så mitt bloggande är lite sporadiskt...

Sen sist då? Tja, jag och Ior har varit till Luleå en sväng i början av förra veckan. Kollade hockey, åt på tok för mycket god mat och var tvungen att åka hem alldeles för fort. En annan har ju ett visst arbetsrelaterat ansvar, så man kan ju faktiskt inte bara roa sig. Väl tillbaka i verkligheten så påbörjades nattpassen. Har på nåt sätt lyckats vända från kvällstrött a´la pensionerad-92-åring-efter-ett-maratonlopp, till någon (åtminstone liten) form av nattuggla. Fast just idag mer en rugguggla... Men ändå inte alls lika jobbigt att köra natt längre :) Dock fick jag känna på idag att det inte är det minsta lilla lätt att kliva av nattpasset på söndagmorgon, somna kl 05:00 typ för att sen kliva upp några magra timmar senare eftersom man inte kan sova för länge om man ska kunna somna på kvällen sen när man ska upp och jobba kl 04:00 nästa dag... Hängde ni med? Känner att den föregående meningen var som ett världsmästarförsök, avdelning lååååånga meningar... Men man kan inte ha så stora krav en dag som denna!

Undrar om det finns fler som jag som drabbas av det så kallade IQ-sopkvast syndromet när dom jobbat mycket och sovit lite? Med tanke på att man är så vardags-Svensson som man kan bli, så är jag garanterat inte den enda som kliver tillbaka några steg i evolutionen. Får talproblem. Pannan börjar slutta kraftigt bakåt. Armarna blir liksom längre. Och så blir jag spontananalfabet. Tycker att det borde finnas A:n i vartenda ord till exempel. Helt ärligt, och på fullt allvar, så blir jag helt rudis i huvet. Jag glömmer saker som i vanligt fall är åtminstone till hälften självklara. Som idag: jag glömmer motorvärmarkabeln. Och detta en dag då Kung Bore bjuder på ljuvliga -25. Visste att det skulle komma en dag då mitt "hånande" av Ior´s bils inredning i halvskinn, till skillnad från min lyxvariant i heeelskinn, skulle komma och smälla till mig i bakhuvudet. Fast när det är dags att kliva i min "lyxvariant" så lär det väl kännas som att sätta sig på ett frysblock. Man får se det positivt: frystorkat kött håller ju längre, och förfryser man arslet så kanske man kan trotsa tyngdlagen ett tag till! :) (kommer bli lite kämpigt med självförtroendet den dan då skinkorna slår emot vaderna när man går...) Träna? Nä, jag belönar min kropp med exempelvis god mat och så många slappa stunder i soffan som jag hinner. Den har, hittills, inte gjort sig skyldig till något så pass grovt att jag måste straffa den genom tunga lyft och en massa pustande... Hmm, å andra sidan, om man tolkar den sista meningen fritt (vilket jag ALDRIG kan låta bli) så kan det, i sällskap, kanske vara en form av belöning, hehe... I alla fall. PERVO! :D

Något jag fortfarande har lite svårt att smälta är att Bonzo och Vroom Vroom tog med sig Smulan och drog till Booooden i fredags! Va?! Överge mig så där? (ja, jag vet, jag har inget eget liv). Men ni är ju hemma nu så ni är förlåtna. Men gör ni om det... så förlåter jag er då också :) Ska hänga hos er ikväll tills ni kör ut mig med våld, moahahahaha! :)

Nu hinner jag inte uppdatera er mer om mitt fantalastiska liv, för nu måste jag, hmm... ägna mig åt inkomstrelaterade uppgifter.

Snöboll på Tihii! :)

Senare, kl. 19:26 och framåt en stund...

Invaderat min bror och hans familj. Och kapat deras tekniska utrustning. Och druckit deras kaffe, och ätit deras fikabröd. Och röjt med deras kravall-knott :) Allt är min fullt lagliga rätt som The Syrra, Svägerska-skata och Snygg-faster :) Belönat lilla magen med ett skrovmål dessutom, så nu krävs bara lite sömn (i stil med Snövit, som sov i sju år eller vad det nu var...) och lite kramandes med Ior så har det här varit en toppendag, trots 11 timmar på jobbet istället för 7. Hallå, lilla lönen, vad trevligt att du kommer och spränger mitt bankkonto! Ve dig om du inte är fet som en isterbuk när du väl dyker upp *morr*

Kommit på att det minsann inte bara är karlar som det är synd om när dom är förkylda. Det är faktiskt synd om mig också. Fast mest i hemlighet. Man kvider ju inte över småsaker i onödan (?) Om det inte är så att någon tråkig hushållssyssla måste göras precis då. Då kan man i princip vara så förkyld och sjuk att man nästan kan likställa det med gipsvagga. Nästan så att man föredrar en gipsvagga framför den där sabla dammtrasan. Åtminstone tills sambon dammat klart. Vilket, om nu Ior skulle dammtorka, skulle resultera i livslång gipsvagga för undertecknad. Och med tanke på hur infernaliskt tråkigt det låter så är det ju helt plötsligt en välsignelse att dammtorka. Halleluja, jag ska hem och städa! When hell freezes over som det känns just nu... ;)

Jahapp. Nu är det eko i huvet (hohooo, hohooo, hohooo... Måste va den där jävla ruggugglan nu igen.) Nu ska Smulan få röja den sista orken ur faster innan hon kravlar sig ut till bilen, där hon bergis kommer frysa halvt till döds (tänk på den genomfrusna spänsten i skinkorna, tänk på den genomfrusna spänsten i skinkorna, tänk på...) och om hon väl överlever färden hem lär somna på hallgolvet. Tur att Ior är stor och stark så han kan, ok då; kanske inte lyfta, men väl släpa mig i håret in i sovrummet. Vilken syn va? Där kommer han hem från en lång dags jakt på fältet, med sitt skinnskynke på höfterna och sin klubba nonchalant vilande på axeln. Väl hemma i grottan snubblar han över sin hona, suckar, och släpar in henne i sovhörnan. Sätter sig ner på en sten och greppar flintastenen och gör upp en eld. Hans hona ska inte behöva frysa när hon vaknar. För ovanlighetens skull kanske hon inte morrar åt honom då. Hon har ju ett morgonhumör som skulle få de sabeltandade tigrarna att överväga flykt. Och för säkerhets skull se ut alternativa flyktvägar i hela dalen utifall de skulle stöta på henne för tidigt i gryningen. Hon är på tok för oförutsägbar under de tidiga timmarna, speciellt om allt inte går hennes väg. De som har retat henne har under en lång framtid fått ångra sig. Åtminstone tills huvudet läkt fast på halsen igen. Inte tillagar hon de delikatesser de intar till kvällsmål heller. Det är hans ansvar. Mest för att han finner något slags nöje i det hela, och hon inte gör det. Hon har det fantastiskt bra, det erkänner hon gärna. Men tycker ofta lite synd om sin hane som med ett beundransvärt tålamod och stora portioner förståelser står ut med det mesta som hon ställer till med. Som när hon svär och kastar förbannelser i ett helt månvarv när grottans väggar ska få nya väggmålningar. Något som under 2000-talet kommer att kallas för Easy-cover tapeter. Just detta är han lyckligt ovetandes om där han sitter och tittar in i elden. Han är trött efter den långa dagen och bestämmer sig för att göra sin hona sällskap. Det är en ny dag imorgon, och han hoppas på bättre jaktlycka då. Det har varit ont om mammutar denna vår, men vem vet; kanske kommer dom när morgonen gryr? Om inte hans hona skrämmer bort dom...

Det är ganska skönt att vara knäpp :) Fler borde våga prova på det! :)

Snöboll på sabeltandade tigern!