snöflicka

Lördagen den 31 Januari 2009

Fråga mig inte hur i hela friden jag har kunnat glömma att berätta den här historien, men glömt det har jag, fram till nu i alla fall :) Nå, förra veckan när jag jobbade så kollade jag bla runt i en matvarubutik. I just denna butik så hade de en kampanj för ett visst bröd som har en ren i sin logga. För att dra blickarna till just denna lilla brödkampanjs-hörna så har man ställt in en uppstoppad ren alldeles brevid. Inget konstigt med det. Om man är infödd vill säga. Är man däremot turist från asien så är detta helt obegripligt och fruktansvärt exotiskt. I vilket fall som helst så ser jag en grupp med just ovan nämnda turister stå och beundra detta praktfulla (?) exemplar av uppstoppningens konst. När jag passerar så skiner en av dem upp och frågar försiktigt på hyfsad engelska:
-Aaa, this is reindeer, aaa?
Jag svarar att: Jo, det är det.
Han ser sin om på sina kamrater och alla börjar nicka instämmande med stora leenden på läpparna.
-Aaa, how you make it stand so still?
Här hinner inte min hjärna stoppa upp ordflödet som redan bubblar i truten på mig.
-It´s hard, and it takes a lot of practice, but I finally made it! säger jag med ett jätteleende samtidigt som jag kör en sån där töntig blinkning som markerar att man skämtar.
Förutom dunsarna av 5 asiatiska hakor som ramlar i backen så blir det öronbedövande tyst... Dom stirrar på mig med vidöppna ögon och sakta trillar poletten ner i mitt hjärnkontor: dom hängde inte alls med på vad det där med leendet och den töntiga blinkningen innebar. Shit...

I brödkampanjs-hörnan känns det som om tiden står stilla. Jag uppfattar att folk runt omkring oss verkar röra sig i normal hastighet, men vi i bröd-bubblan har vårat eget parallella universum där ingenting händer. Ingenting alls under något som känns som en evighet! Till sist ser jag hur en av dem försiktigt petar på "ledaren" och säger något, varpå alla andra återigen nickar instämmande.
-Aaa, can you teach us? säger han och ALLA bugar. Och blir kvar i sin bugande position dessutom.
Ungefär här börjar jag se mig om efter eventuella kameramän som lurar bakom hyllorna. Det här är ju bara fööör sjukt för att det ska kunna hända. Ser inga kameramän över huvudtaget och känner hur ett asgarv håller på att byggas upp i kroppen. Jag får inte börja garva nu! Det är inte snällt ,och det skulle garanterat förolämpa dem så till den milda grad att jag serveras som en ny alternativ-sushi i asien om ett par dagar...
Dom bugar fortfarande. Börjar fatta att dom inte kommer räta på sig förrän jag svarar, men vad ska jag säga? På något sätt måste jag ju berätta att jag bara skojade, men känner att jag inte kommer kunna hålla mig från det där gapskrattet om jag öppnar munnen. Till sist lyckas jag haspla ur mig:
-Please forgive me, I made a terrible joke, I´m soooooo sorry!
Alla tittar upp lite, men fortfarande i ett lite halvbugande läge.
-Aaa? You can not teach us?
-No, I´m sorry. The reindeer is dead. Look, säger jag och pekar på renens klövar (heter det klövar på en ren?), the swedish reindeer isn´t normally born with wheels...

Varför kunde det inte vara mer som i den där reklamen för ett visst kommunikationsbolag? Ni vet den där med "att-tänka-på"-tips inför ett affärsmöte i asien? "Förpackningen är viktigare än innehållet", och det där? Tycker gott att det hade kunnat bli ett strömavbrott och att nån av dem skulle ha släppt en fis som jag kunde ta på mig skulden för. Då hade vi varit kvitt på något sätt. Nu har jag istället lyckats idiotförklara en hel världsdel. Grattis. Mycket bra jobbat... (dunkar huvudet i väggen) Tog bara 15 sekunder. Shit...

Fast dom tog det förvånansvärt bra :) Och efter att motvilligt ställt upp på att bli fotad med hela gruppen och denna stackars extrautrustade ren så skiljdes vi som vänner. Tror jag. Ska hålla extra koll över axeln efter ninjor och sushi-kockar ett tag framöver... ;)