snöflicka

...här på Alpha. Det skulle visa sig att jag visst skulle göra nytta under gårdagen, trots att jag tvivlade i det förra blogginlägget. På eftermiddagen när jag var på väg till Bas 2 ser jag plötsligt något konstigt komma lufsandes längs vägen. Fick först inte hjärnan att förstå vad jag såg. Dömde snabbt ut de första gissningarna som innebar muterade harar och missbildade rävar. När jag kommer närmare ser jag att det för bövelen är 4 st hundvalpar! 4 st jävligt smutsiga hundvalpar... Utan att tänka desto mer stannade jag bilen, kastade mig ut och fick tag i en av dem.

   

"Jaha, och nu då?" tänkte jag. "Dom kan ju för f*n inte springa lösa här bland alla Mega-Maskiner!" Efter ett otroligt snabbt övervägande av alternativen så stoppade jag in valpen i bilen. Företagets bilpolicy skrek i bakhuvudet, men jag kunde bara inte låta dem springa vidare! Dels för att jag visste att det någonstans fanns någon som saknade sina hundvalpar, men framför allt: det kunde gå hur illa som helst om jag inte fick tag i allihop!
Hoppade in i bilen igen och vände efter resterande 3 valpar som lommade vidare längs vägen. Hoppade ut igen och försökte få tag de små rymmarna. Icke! De lufsade snabbt undan från mina nävar. Crap! In i bilen i-g-e-n och efter dem en tredje gång. Den infångade valpen lät meddela att han/hon var ytterst missnöjd över att åka Firmabil och ylade hejvilt.
"Fan, jag kommer att få sparken!" malde det i mitt huvud.

Stannade en bit längre bort och lyckades få tag i det som verkade vara "ledarvalpen". När väl den var inne i bilen gick det lätt att även få in resten. Själv såg jag ut som om jag deltagit i VM i gyttjebrottning... Vände återigen mot Bas 2 (där det inte finns något rinnande vatten och jag helt enkelt skulle få fortsätta se ut som om jag deltagit i VM i gyttjebrottning...) medans hjärnan gick på högvarv.
"Hmm, dom måste ju komma från byn här intill. Vem kan veta vems det är?!"
Väl framme vid Bas 2 ringde jag till Tihi som kom med tips, och jag la ut förfrågningar både här och där. I väntar på att NÅN skulle höra av sig ringde jag farbror polisen, men ingen hade anmält förlust av några hundar.
"Fan, jag kommer att få sparken!"

Drog ner två fönsterrutor så det inte skulle bli så varmt i bilen för de små liven. TUR var väl det, för mitt i villervallan så glömde jag bilnyckeln i tändningslåset... Har aldrig hänt förut (och kommer aldrig hända igen...) Blev tvingad in i kuvösen på Bas 2 för en stund och ser i ögonvrån hur varningsblinkersen går igång. Skyndar mig ut, och jooooo då; i sina Hela havet Stormar-lekar har dom låst bilen innifrån... Tack Gode Gud för att man har spinkiga armar! Lyckades pressa in armen så pass att jag med hjälp av naglarna kunde klösa upp dörren. Tänkte många varma tankar om Micro och hennes nagelförlängningskunskaper... Fattades bara att man hade varit tvungen att ringa till kollegorna i stan och be dem komma ut med reservnyckeln...
"Fan, jag kommer att få sparken!"

Hade en plan om att stå vid bilen och hålla koll tills jag blivit av med valparna, men det gick ju så klart inte. Person efter person kom förbi och behövde min assistans så jag var vackert tvungen att hoppa in i kuvösen gång på gång. Ser hur hela bilen gungar när fyrbentingarna lever rövare där inne.
"FAAAAAAN, jag kommer att få SPARKEN!!!"
Till råga på allt så börjar en av besökarna skratta hejdlöst:
"Haha! Dom tuggar som vargar på din handbroms!"
Jo, jävlarrr vad roooooooligt! Men skratta på du bara, det är ju inte du som kommer få s-p-a-r-k-e-n!!!

Efter vad som kändes som 100 år och 900 bedrövelser så kom då äntligen Samtalet. Ägarna var på väg! =) När dom kom så dök två småtjejer ur deras bil och tjöt av glädje. Stackars ungarna hade ju trott att det aldrig skulle få se dem mer! Men det fick dom ju =) Ägaren var supertacksam och erbjöd sig till och med att städa ur bilen, men det kunde jag ju inte låta henne göra. Det tyckte jag låg på mitt eget ansvar (och tycker fortfarande). Jag var bara glad att allt hade löst sig =)

När de hade åkt beskådade jag Förödelsen.
"Faaan... Jag kommer verkligen att få sparken..."
Lera i Heeeeela bilen. ("Jag kommer att få sparken!") Varningsblinkersen hade hakat upp sig och gick inte att slå av. ("Jag kommer att få sparken!") På något sätt hade de lyckats få upp verktygslådan och pillrat ut varenda spik, skruv och mejsel som fanns där i. ("Jag kommer att få sparken!") Signalvästen var inte gul längre, snarare brun. ("Jag kommer att få sparken!") Och så denna illa tilltygade stackars handbroms. ("Fan vad jag kommer att få sparken!!!") Fanns ju bara en sak att göra: ringa till Chefen...

Tack och lov så har jag en sanslöst tålmodig chef. Och jag fick inte sparken =) Vad jag däremot fick, var att tillbringa nästan två timmar med att sanera bilen. Men det gjorde inget =) Bilen är till och med renare nu än vad den var innan. Och signalvästen är tvättat och lyser återigen. Och hade det inte varit för den där sabla handbromsen så hade man aldrig kunnat ana vilka spännande äventyr den varit med om. Det luktar fortfarande lite blöt hund i den, och handbromsen måste fixas, men allt det fixar JAG. På söndag eftermiddag kommer den vara som ny igen =) Skulle liknande situation uppstå fler gånger så kommer jag nog göra samma sak igen. Inte för att ge chefen gråa hår, utan för att mitt hjärta och mitt samvete inte skulle tillåta något annat. Det är väl inget man kan få sparken för va??? ;)




Studselistuds!