snöflicka

(Inlägget ska läsas med läspande S, reds. anm.)

Hej igen! Diezel här. Jag har fått följa med matte på jobbet igen. Började ana oråd redan när hon klev upp och började packa min sabla dagisväska... Sjukt tidigt dessutom!

Jag gjorde som jag brukar; la mig precis i vägen så hon måste kliva över mig så fort hon ska gå från ett ställe till ett annat. Det tycker jag är det roligaste man kan ha vid den tiden på morgonen. Förutom att sova då förstås!

Matte är ganska så oorganiserad så där tidigt på morgonen. Första tiden far hon bara runt som om hon inte riktigt vet vars hon är, och verkar lite vilsen. Hon kanske följer något spår som luktar gott, som jag brukar göra, och det är ju roligt! Efter en stund verkar hon lugna sig lite och sätter sig i gästrummet och börjar pälsvården. Människor är ganska konstiga; dom har ju bara päls på huvudet! Fast en del har även liiite päls på kroppen. Och i öronen. Det är oftast hannarna som har det. Och en del hannar har till och med hår i nosen. Det är faktiskt helt sjukt! Dom kan ju inte känna lukten av nånting med all päls i snoken! Skumt...

Och på tal om päls; jag har inte lika mycket päls på ett av mina öron längre. Här skulle jag vara lite mysig och kura ihop mig vid mattes fötter, och hur mottages det? Jo, kärringen kör över mitt huvud med kontorsstolen (kanske inte hela huvudet, men väl hela örat!) och Ritsch! så var det en stor TUSS borta. Va fan?! Jag flög upp och gav henne den största Bitch-blick jag någonsin avfyrat. Hon tjatade om att det inte var meningen, och förlåt hit, och klapp dit, men jag vet nog. Hon gjorde det med flit. Bergis. Nu ligger jag och blänger på behörigt avstånd borta vid dörren. Glädjedödare...

Igår var jag och lekte med Trassla hela förmiddagen. Det tyckte jag var jätteroligt! Vi bråkade om samma ben, samma leksaker och var allmänt stökiga. Tihi har ett fantastiskt tålamod brukar matte säga. Mattes tålamod är lite mindre. Och hon har väldigt klart för sig vad jag får och inte får göra. Jag får till exempel inte jucka på Trassla. Jag gjorde ett litet försök igår när matte kommit för att hämta mig. Tänkte att jag säääkert skulle hinna några juck innan matte ens märkte något, men hon verkar ha ögon överallt för rätt vad det var så såg jag den där Gladiatorn (se tidigare inlägg här på bloggen) i ögonvrån igen, och vips! så var det slut på det roliga. Glädjedödare...

Åh! Vet ni, vet ni, vet ni?! Det lyser en SOOOOOL ute idag!!! Matte sa att det "faaan var på tiden". Så när vi har slutat jobba idag så hoppas jag på en långprommis i skogen. Det är det absolut bästa som finns! Det finns så sjuuukt mycket att sniffa på. Och så kan man springa som en galning. När vi var ute i skogen sist för någon dag sen så hittade jag en hög med något som jag tror varit något levande en gång, och skulle precis rulla mig i det när jag hör ett vrål, gladiator i ögonvrån och vips! så var det slut på det roliga. Glädjedödare...

Nä, nu har jag inte tid med er längre. Matte slängde precis fram ett ben åt mig så jag ska ta itu med det. Ha det så bra ute i solen så kanske vi ses i skogen =)

/Dizzie D, yo man!