snöflicka

Jag vill att ni minns denna dag. Lägg märke till varenda liten detalj. Hur solen (nästan i alla fall) värmer. Hur blå himlen är. Hur vinden rufsar dig i håret.

För mig tar det slut här. Ingenting kommer någonsin bli sig likt mer. Jag är tom, ynklig, tillintetgjord. Jag är inte längre oskuldsfull som ett barn. Mer mörk och dyster i sinnet än någonsin förut. Finns ingen glädje i mitt leende, ingen värme i min kropp. Jag har gått sönder.

Min tro på en god och vänlig värld har förstörts helt. Det finns inget hopp för mänskligheten. Allt kommer sluta med en enda evigt lång tystnad.

Jag förbannar dessa glasögon och dess egenskap att få mig att se klart!

Varför? Jag såg en lastbilschaufför ställa sig upp i sin hytt på lastbilen för att byta om, och upptäckte till min fasa att han körde, hur ska man säga... med Snoken löst i brallorna! Fniss... ;)

Inte första gången något liknande händer heller. Man får vara på sin vakt så man inte snubblar över nån mask nånstans! Värre lär det ju bli nu när det blir varmare ute också. I somras snurrade det runt maskar både här och där, i tid och otid. Man kan ana att något är på gång när karlarna kliver ut bilarna, kikar över axlarna som små spioner, och sen: Tadaaaa! Där är den! Att dom sen inte verkar uppmärksamma att dom halat fram kärlekspinnen ett halvt steg framför en övervakningskamera kan ju inte jag rå för... Och uttrycket "Du behöver ju inte titta" är bara idiotiskt. Man tror ju knappt sina ögon, och seeing is beliveing, och jag lovar: jag tror... =P Ungefär som en trafikolycka. Man vill inte titta ifall man ser något hemskt, men man styr inte riktigt över kroppen och så tittar man i alla fall. Hu...

Hade kunnat skriva en roman om norrländska blodsugande mygg som ett komplement till dessa Mask-inidenter, men jag låter bli. Fnissar för mig själv istället, och ser säkert inte alls helt galen ut... ;)

Studs, stuuuuuds!