Ett liv.
Ibland hör man livsöden som verkligen berör en. Historier som berör en så fruktansvärt mycket att det känns ända in i själen. Det här är en av dem, och handlar om en bekant/f.d granne till min farmor.
Vi kan kalla honom kort och gott för K. K är en man på ca 60 år som bor i en liten by ca 25 mil härifrån. Jag avundas honom inte. Lite osäker på om följande rörde hans barn eller barnbarn, men i vilket fall som helst så har ett av hans barnbarn (vi bestämmer oss för att det är barnbarn) fel i ett ben. Felet gör att benet inte växer som det ska och det behövs ständiga operationer för att förlänga det i takt med att kroppen växer. Ett annat barnbarn drabbades av flera hjärntumörer och till följd av dessa dog den lilla pojken, endast 10 år gammal. Han begravdes för två veckor sedan. K själv kämpar med att komma tillbaka till livet efter prostatacancer.
För några dagar sedan var två grannflickor, ca 8 år gamla, och hälsade på hos K och hans fru. Flickorna lekte på gården medans K jobbade med sin traktor. Helt plötsligt lossnar skopan och en av flickorna hamnar oturligt nog under den. Hon dör direkt. K´s fru springer skrikandes varv efter varv runt huset, medans K, mycket svårt chockad, bär in flickan i huset. Ambulanspersonalen hittar K i köket där han förgäves försöker få liv i henne. Han lutar över henne och håller om henne, som för att skydda henne. Det finns ingenting någon kan göra...
Hur mycket ska en människa behöva genomlida? Vem är det som bestämmer när det är nog? Det sägs att man inte utsätts för mer än man klarar av. VARFÖR ska man behöva "klara av" allt det som jag just nämnt? Jag förstår inte... Man läser tidningar och ser på nyheter men man förstår aldrig riktigt. Det kanske är tur...
Var rädd om det du har. Uppskatta det, även de dagar då allt känns skit. Än sen att pengarna inte riktigt räcker till, att du sovit dåligt, att ungarna är besvärliga och grannens hund skäller dygnet runt? Vad betyder det egentligen? Ingenting...
Jag har ett bra liv fullt av kärlek och trygghet. Min sambo älskar mig för den jag är, och jag honom. Mina föräldrar och mina bröder är bäst i världen. Min svägerska och mina brorsbarn är helt underbara. Mina vänner är guld värda och jag har ett jobb jag trivs utmärkt med. Vad mer kan man önska? Jag kommer ärligt talat inte på något som skulle betyda mer än det.
Jag kommer aldrig någonsin glömma det här. Jag ska minnas det varenda gång jag tycker mig ha rätt att gnälla över mitt liv...
Vi kan kalla honom kort och gott för K. K är en man på ca 60 år som bor i en liten by ca 25 mil härifrån. Jag avundas honom inte. Lite osäker på om följande rörde hans barn eller barnbarn, men i vilket fall som helst så har ett av hans barnbarn (vi bestämmer oss för att det är barnbarn) fel i ett ben. Felet gör att benet inte växer som det ska och det behövs ständiga operationer för att förlänga det i takt med att kroppen växer. Ett annat barnbarn drabbades av flera hjärntumörer och till följd av dessa dog den lilla pojken, endast 10 år gammal. Han begravdes för två veckor sedan. K själv kämpar med att komma tillbaka till livet efter prostatacancer.
För några dagar sedan var två grannflickor, ca 8 år gamla, och hälsade på hos K och hans fru. Flickorna lekte på gården medans K jobbade med sin traktor. Helt plötsligt lossnar skopan och en av flickorna hamnar oturligt nog under den. Hon dör direkt. K´s fru springer skrikandes varv efter varv runt huset, medans K, mycket svårt chockad, bär in flickan i huset. Ambulanspersonalen hittar K i köket där han förgäves försöker få liv i henne. Han lutar över henne och håller om henne, som för att skydda henne. Det finns ingenting någon kan göra...
Hur mycket ska en människa behöva genomlida? Vem är det som bestämmer när det är nog? Det sägs att man inte utsätts för mer än man klarar av. VARFÖR ska man behöva "klara av" allt det som jag just nämnt? Jag förstår inte... Man läser tidningar och ser på nyheter men man förstår aldrig riktigt. Det kanske är tur...
Var rädd om det du har. Uppskatta det, även de dagar då allt känns skit. Än sen att pengarna inte riktigt räcker till, att du sovit dåligt, att ungarna är besvärliga och grannens hund skäller dygnet runt? Vad betyder det egentligen? Ingenting...
Jag har ett bra liv fullt av kärlek och trygghet. Min sambo älskar mig för den jag är, och jag honom. Mina föräldrar och mina bröder är bäst i världen. Min svägerska och mina brorsbarn är helt underbara. Mina vänner är guld värda och jag har ett jobb jag trivs utmärkt med. Vad mer kan man önska? Jag kommer ärligt talat inte på något som skulle betyda mer än det.
Jag kommer aldrig någonsin glömma det här. Jag ska minnas det varenda gång jag tycker mig ha rätt att gnälla över mitt liv...
Kommentarer
Trackback
